thereseraquin - Daglig dos inspiration

Zola skriver en väldigt realistisk bok, han förmedlar vad som verkligen kan gå snett i livet. Han väljer att beskriva ett ont och tragiskt öde, sådana öden som man inte riktigt har någon utväg men att leva olycklig. Han skriver också väldigt mycket om människans ego, varje karaktär har ett stort ego och gör det som gynna en själv. Jag tror inte att Zola främst vill förmedla att det är fel att mörda, jag tror snarare att han vill få fram att denna egoism som gror inom oss kan göra oss och människorna runtomkring till stor skada. Och gör man ont och bara tänker på sig själv, kommer alltid det onda att komma tillbacka. Therese och Laurent gjorde sig av med Camille men ändå kom han tillbaka, kanske inte på riktigt men i deras psyke plågade han dem till deras sista andetag.

Under 1800-talet smög sig industrialismen fram. Människor flyttade från landet till staden där industrierna började ta fart. Det blev väldigt trångt i städerna och inte så lätt att hitta jobb som man trodde. Många blev fattiga och många slumområden bildades. Laurent som tappade sin kontakt med sin pappa, hade inte mycket att leva för. Han orkade inte jobba sitt kontorsjobb och ville istället bli en konstnär. Han tog sin chans i akt när han träffade familjen Raquin. Jag tror att Zola skrev detta just för att påpeka sådana små detaljer som att Laurent mördade Camille inte bara för kärlek men också för att hänga sig fast ekonomiskt. Jag tror också att Zola ville trycka tragiska öden fram till ytan. Therese var nästan tvungen att gifta sig med Camille som var hennes kusin. Hon avskydde sin kusins sjuka lukt och var en olycklig kvinna som inte hade så mycket att säga till om. Zola ville kanske att äldre människor skulle tänka efter vad deras barn ville gör och med vem de ville gifta sig med istället för att gifta bort sina barn. Detta fel är grunden till hela berättelsen. Hade Therese gift sig lyckligt hade detta aldrig hänt.

Zola beskriver väldigt detaljrikt, inte bara känslor utan också kroppar, närmare sagt lik. Han beskriver liken med en sådan precision att man nästan kan se dem framför sig och det är inte någon speciellt hygglig syn man får. Naturen, människorna och känslorna gör denna bok till en naturalistisk roman. Jag har läst förorden och tycker inte att man behöver veta speciellt mycket om författaren när man läser boken. Man kanske ska ha lite koll på vad som hände under 1800-talet men annars är den väldigt lätt att förstå sig på.

Jag ser lite likheter mellan denna roman och Shakespeares verk. Shakespeare skrev också om väldigt tragiska öden, om olycklig kärlek, konflikter, mord och död. När jag läste Therese Raquin kände jag igen vissa drag som påminde om Shakespeare. Nuförtiden hade det kanske inte varit vanligt med en sådan roman eftersom nu är det sällan någon som dödar sin man för att kunna vara med någon annan. Det var vanligast under Shakespeares tid och mindre vanligt under Zolas tid men ändå något som kunde ha hänt.

Nu har jag läst till sidan 147

Laurent
Laurents mörka sida har tagit över ännu mer nu. Efter mordet på Camille tar Therese och Laurent sina nya roller, Therese spelar den sorgsna änkan och Laurent spelar bäste vännen som försökte rädda Camille och som stöttar den sörjande familjen. I mer än ett år spelar de dessa roller så att ingen ska misstänka något. Under tiden träffar Laurent en modell som kommer över till honom om nätterna. Hon får honom att behålla sitt lugn. En dag kommer hon inte tillbacka och Laurent och Therese helvete börjar. Varje natt ligger de vakna eller har mardrömmar och alla handlar om Camille. Varje natt är de vettskrämda för att Camille ska visa sig. Laurent bestämmer sig då att han måste gifta sig med Therese i hopp om att dessa helvetes nätter ska vara över. Nu intar de två älskarna nya roller, Therese spelar jätte nedstämd och Laurent spelar vännen som är orolig för sin väninna. Snart ser Mme Raquin att de borde gifta sig, vilket var deras plan. De gifter sig men deras psyke bara förvärras. Varje natt blir de hemsökta av Camille. Han ligger där i sängen, mellan dem. Laurent och Therese ligger vakna tills morgnarna är komna.

Jag tycker att Laurent har förändrats väldigt mycket sen sist jag skrev. Han är ännu mer känslokall och värst av allt, han känner ingen skuld i att ha mördat en person. Ju mer jag läser desto mindre tycker jag om Laurent. Han gör allt så att det blir bäst för honom. Han skaffar sig en kvinna för att tillfredställa sina behov medans Therese inte kan det. Och han börjar känna att han inte känner likadant för Therese länge, de har inte träffats på så länge men då funderar han och inser att om han inte gifter sig med Therese så kommer han inte ha något att leva för (pengar). Laurent påverkas av sina mardrömmar och att ha en stadig ekonomi när han väljer att gifta sig med Therese.

Konflikter
Nu har konflikterna börjat ta liv, mestadels interna. Laurents interna konflikter handlar om hans framtid, vad han ska göra. Lämna eller gifta sig med Therese? Bli lämnad utan pengar eller omhändertagen av Mme Raquin som ger honom chansen att börja mål igen. Therese och Laurent har samma interna konflikt som nästan blir extern. Det är en konflikt dem emellan, utan att säga ett ord. Men även deras gemensamma konflikt med Camille.
Therese och Laurents gemensamma konflikt förvärras för varje dag.

Peripeti och upplösning
I förra inlägget tog jag upp en peripeti, Camilles mord. Men jag kunde inte skriva om dess upplösning eftersom jag inte hade kommit så långt. Nu har jag lite mer kött på benen. Om det var en lösning att döda Camille? Enligt mig, nej. De lyckas med sin plan men blir ändå inte lyckliga. Det får som de vill men känner inte att kärleken finns kvar och inte nog med det blir den hemsökta av en död man varje natt.
Efter det inträffar en peripeti då Laurent slutar att träffas med modellen som kom över varje natt. Efter det kommer Camille tillbacka i hans och Therese psyke. Det är i denna vändpunkt helvetet börjar.
En annan peripeti är att de tappar sina känslor för varandra. Den glöden som fanns där innan har försvunnit.
Therese som jag tycktes vara så kär i Laurent, säger knappt ett ord till honom längre. Deras känslor har dött och allt pågrund av deras plan att mörda Camille.

Motiv
I förra inlägget kände jag att det mesta handlade om olycklig kärlek men nu har jag fått en annan synvinkel på det hela. Egoism. Egoism av Laurents sida. Han gör det som är bäst för honom. Han dödar Camille för att HAN ska ha Therese för sig själv. Han träffar en annan kvinna för att HANS behov ska bli tillfredställda. Han gifter sig med Therese för att HAN inte ska sluta på gatan och för att HAN ska kunna avgå från sitt jobb och öppna en ateljé med SINA målningar.

Nu har jag läst fram till sidan 62.

Laurent
Laurent är en väldigt kraftig man. Han är en vän till Camille, Therese man. Therese blir förtjust i Laurent från första början men Laurent tycker egentligen att Therese är ful. Laurent tycker om att måla, njuta av livet men framförallt tycker han om kvinnor. När han märker att Therese är intresserad av honom får han en ide, han vill bli hennes älskare. Först träffar han Therese och har en känsla av förakt mot Therese men efter ett tag är han fast! De lever i ett dolt förhållande och måste smyga för att träffas, Laurent gör allt för att träffa Therese. När Laurents chef en dag kommer och berättar att han inte får smita iväg från jobbet så fler gånger blir det svårare för dem att träffas. Laurents mörka sida kommer fram.

Jag uppfattar Laurent som en tjejtjusare. Han faller inte för min smak och jag kan inte riktigt acceptera honom. Therese berättar så djup om hennes känslor för honom men han säger inte ett ord. Han tiger och njuter av makten. Dock när Therese berättar att de inte kan träffas längre blir han förtvivlad och ber henne att stanna kvar. Laurent får inte som han vill, därför måste Laurent göra så att det blir som han vill. Han planerar ett mord för att bli av med Camille. Djävulen inom honom väcks till liv.

Konflikter
Än så länge finns det inga externa konflikter i boken. Laurent är den ända som har interna konflikter. Hans första konflikt är om han ska bli Therese älskare eller inte? Hon är visserligen ful men Laurent kan inte motstå spänningen. Den andra konflikten är allvarligare, ska han mörda Camille eller inte? Under en hel natts funderingar bestämmer han sig för att mörda Camille, gifta sig med Therese och ärva Mme Raquins förmögenhet.

Peripeti och upplösning
Den första peripetin i boken upplever jag då Laurent kommer in i Therese liv. Hon har alltid varit den tysta lydiga flickan men nu får hon äntligen uppleva passion och kärlek. Nästa peripeti är då de båda får reda på att de inte kan träffas längre. Upplösningen till detta leder till att Laurent tar Camilles liv. Om detta var en bra lösning eller inte kan diskuteras. Jag har precis läst då Laurent kastar Camille i vattnet och dränker honom. Därför väntar jag med denna fråga till nästa inlägg.

Motiv
Motivet som skildras i romanen är väldigt tydligt, olycklig kärlek. Två unga människor blir kära men kan inte träffas för hennes man är i vägen. I Romanen skildas också otrohet och äktenskapsbrott vilket var ett förfärligt brott under den tiden. Än så länge är det dessa motiv jag har upplevt.

 Författaren inleder boken med att beskriva ett område. De första meningarna lyder "Längst borta på rue Guenegaud, när man kommer från kajerna, stöter man på Pont Neufpassagen, ett slags trång och mörk korridor, som går från rue Mazarine till rue de Siene. Denna passage är trettio steg lång och på sin höjd två steg bred." Själv tycker jag att denna inledning är rätt så tråkig. Jag hade nog aldrig lånat denna bok om jag först skulle läst kapitel ett. Han beskriver en plats i minsta lilla detalj och texten blir snabbt väldigt långtråkigt. Om jag själv skulle skrivit en bok (Vilket jag skulle vilja göra) hade jag inlett boken med ett spännande scenario, som kommer utspelas längre fram i boken och sedan hade jag berättat allt från början, tillexempel. Jag tror författaren ville fånga läsarna genom att beskriva ett otäckt ställe som skulle locka läsarna att läsa vidare, dock tycker jag att han misslyckas.

När man läser första kapitlet får man ett hum om vem boken ska handla om även om karaktärerna inte beskrivs förrän i andra kapitlet. Det är en butik på Pont Neufpassagen som beskris extra noggrant, det är en liten sybehör butik. I sy butiken brukade en kvinna stå, med blekt ansikte och mörkt hår. På dörrens ena glasruta stod det Therese Raquin. Eftersom boken heter Therese Raquin var det heller inte så svårt att klura ut att det skulle handla om henne. Titeln på boken tycker jag om, den är enkel. När jag ser en bok med ett namn som titel blir jag intresserad av den eftersom det ger mig en känsla av att denna personens livshistoria är nedskriven i boken. Livshistorier är ett plus på min lista! Bokens utsida är dock inte så intressant men som många gånger sagt så ska böcker inte dömas av utsidor.

Bokens genre är psykologi, naturalism. Under 1800 talet var denna genre väldigt vanligt eftersom den skildrade människan i ett naturvetenskapligt perspektiv och ett psykologiskt perspektiv.

Det ska bli intressant att läsa boken.